Det är nu ett år och två månader sedan jag flyttade från Kannus till Karleby för att studera och få nytt innehåll i mitt liv. Karleby är bekant för mig redan sedan 1990-talet, eftersom de stora butikerna där man bland annat köpte julklappar och de bästa reaprodukterna fanns här. Från de tiderna kommer jag ihåg så pass mycket att Citymarket låg på andra sidan järnvägen intill Kallentori. Desto mer 90-talsnostalgi kommer jag inte att bjuda på i denna text, men jag har känt till Karleby på ett ytligt plan och kunnat navigera till de viktigaste platserna.
Under året har jag gått genom Karleby centrum från alla väderstreck tiotals gånger, men det är sällan jag stannar för att till exempel gå på café eller shoppa. Jag är lite snål till min karaktär och jag kokar hellre kaffe hemma och köper saker först när jag verkligen behöver något. Till närbutiken promenerar jag på några minuter. För mig är kärncentrum främst ett konstgalleri. Ett urbant landskap: betongen, byggnaderna i olika färger och storlekar, gatukonsten och ljusen får mitt hjärta att smälta gång på gång. Kannus centrum är betydligt öppnare och mindre, och där fick man inte samma urbana upplevelse.
Arbetspraktiken i KOSEKs MAKEE-projekt var en liten lottovinst för mig, eftersom den främjar mina studier samtidigt som jag fått bekanta mig med Karlebyborna och för första gången fått se på min nya hemstad och fundera hur mina drömmars centrum skulle se ut. På under en minut kommer jag fram till ett tydligt svar: mer ljus och kulturevenemang. Jag ser röda och turkosa ljuskäglor längs byggnadernas väggar, en liten scen som lyses upp med orange- och blåfärgade ljus. I ett vitt spottljus ser jag en duo som spelar modern musik med dator och riktiga instrument. Karleby är emellertid en kuststad, och fartyg har genom tiderna lotsats tryggt in i hamnen med hjälp av ljuset från fyren. Vad skulle med andra ord vara mer lämpligt med tanke på temat än att fungera som fyr på Finlands karta.
Om en fallande stjärna skulle låta ytterligare en av mina drömmar bli sann, så skulle jag vilja ha fler aktiviteter där man kan träffa nya människor i stadens centrum. Jag älskar bland annat att spela schack, och det skulle vara helt fantastiskt om amatörspelare kunde samlas i centrum för att mäta sina krafter med varandra. Det kan man göra till exempel i Lillhoplax i Helsingfors där det finns ett gigantiskt schackspel i färgglada gatstenar och spelpjäser som kan användas fritt på torget. Eller hur skulle det vara med en improvisationsgrupp som ordnar föreställningar runtom i centrum, till exempel i olika affärer eller på torget? Jag kan vara lite för blyg för att närma mig okända människor avslappnat genom small talk, och den egenskapen kanske är tatuerad i största delen av oss finländare, men när man ger oss chansen att delta i lekfulla tävlingar eller skratta tillsammans så hittar vi lättare på nya ämnen att fortsätta tala om.
Jag tycker att Karleby har en bra attityd när det gäller att utveckla attraktionskraften i centrum genom att be invånarna och företagen att komma med idéer via MAKEE-projektet. Det berättar om att man bryr sig om invånarna och beaktar deras önskemål och behov. Det att man känner sig delaktig och att man blivit hörd är en belöning i sig.
Henri Hautabakka